Mellan Bremen och Hannover låg ett litet grevskap inklämt: Hoya (och Bruchhausen). I början av 1500-talet hette greven i området Jost I. Han var gift med en förnäm kvinna från ett tyskt furstendöme som låg mellan Weser och Teutoburger Wald, Ermgard av Lippe. Hon tillhörde en av Tysklands äldsta ätter. Tillsammans styrde de stort sitt lilla furstendöme. Tre söner hann de få innan maken Jost gick bort; det skedde år 1507. Pojkarna gavs namnen Jost (II), Erik och Johan. Vid faderns frånfälle var dock ingen av sönerna myndiga. Den olyckliga omständigheten parad med att grevskapet Hoya åren 1512-1520 var ockuperad mark - hertigarna av Braunschweig-Luneburg hade vid grevens bortgång passat på att invadera området - innebar att änkan Ermgard fick ta hand om allt.

Tiden under främmande styre slutade i alla fall lyckligt. Sönerna växte upp och blev unga män med rätt att kalla sig grevar. Äldsta sonen Jost förblev vid hemmaslottet och tog över grevebördan. De två yngre sönerna sökte sig dit lyckan fanns. Med andra ord: krig. Det var vanligt att adelssöner drog utomlands för att lära sig krigets hantverk; tiden som volontärer gav pojkarna erfarenheter och kontakter för framtiden.

Bröderna Erik och Johan deltog i det danska inbördeskrig som utbröt strax efter det svenska blodbadet. Men de stred på olika sidor. Erik kämpade för kung Kristian II, medan Johan gav sitt stöd åt hertig Fredrik, blivande Fredrik I. För greve Johans del skulle hans deltagande i det kriget betyda mer än han anade bakom sitt nedfällda visir och på sin stridshingst. Johans danska äventyr upphörde på sommaren 1524 när han trädde i svensk tjänst. Det utvecklade sig till en märklig arbetssituation. Samma år som han tog steget in i yrkeslivet förlovade han sig med sin arbetsgivares syster, Margareta.

http://en.wikipedia.org/wiki/Jobst_I,_Count_of_Hoya